Kapitel 7

- De har fått tag på honom, sade han innan jag kunde se Sam, Paul och Quil komma ut från andra sidan av gläntan.

- Det värkar som att ni hade kul i natt va!?, retades Paul och jag började rådna och försökte undvika honom men lyckades inte.

- Sluta Paul. Du gör henne rodna, sade Jacob strängt och Paul och Quil började skratta.

- Vad har hänt med vampyren, frågade Jacob Sam när de hade slutat skratta.

- Jo, när vi hade fått tag på honom och skulle precis döda honom så sade han att han kände er Reneesme, sade Sam och kollade på mig medans jag vart förvirrad.

Vem skulle komma och besöka oss nu frågade jag mig själv.

- Sade han vad han hette, frågade jag då men han skakade bara på huvudet.

- Det ändå han sade var att han ville träffa dig, sade han och jag började bli spänd.

- Jag kan träffa honom nu, sade jag och Jacob såg beskyddande på mig.

- Stanna bakom mig, sade han och jag kunde då inte se någonting så jag kollade ut bakom honom.

Jag kunde se när Embry och Seth kom längre ut i gläntan när de höll hårt om en kille som skulle kunna vara 15- 16 år. Man kunde se från den mörkaste delen av gläntan att hans hud hade en mörk brun nyans och han hade svart hår. Men när de kom närmare kände jag igen hans vaksamma bruna ögon.

- NAHUEL, skrek jag överraskande och sprang fram till honom för att ge honom en kram.

- Vad kul att du hälsar på. Vad gör du här?, sade jag medans jag kunde känna konstiga blickar på mig.

- Känner du honom, hörde jag Jacob säga när han kom fram till mig.

- Ja det gör jag och du med. Kommer du inte ihåg Nahuel? Det var ju han som räddade oss alla från att dö när Volturi kom. Halvvampyren vet du, sade jag och jag kunde se att han kom ihåg igen.

- Killar släpp honom, sade han då och de gjorde som han sade.

När Nahuel var fri från deras grepp kom han fram och gav mig en kram till.

- Hej Reneesme. Kul att se dig igen, sade han och började inspektera mig uppifrån och ner.

- Detsamma, sade jag till svar.

- Stor har du blivit också, och vacker, sade han lite tystare och så fort han hade sagt det så höll två starka armar om mig bakifrån.

- Men jag ser att du är upptagen, sade han då och jag började skratta och kysste då Jacobs hand.

- Men vad gör du här Nahuel, frågade jag.

- Jag ville träffa dig. Det var ju så länge sen sist. Ville du inte träffa mig för jag kan gå nu.., sade han men jag avbröt honom.

- Såklart jag vill men jag vart bara chockad, när jag sade det såg jag hur nöjd han blev och han gav sedan en blick åt Jacob.

- Du måste träffa de andra, sade jag och drog tag i Jacobs och Nahuels ena hand när jag började gå i riktningen mot mitt Carlisles och Esmes hus.

- Jaha, då tar vi och går nu då, sade Leah som hade stått lite på kanten.

- Ja. Ses senare, sade då Jacob och sedan följde Jacob och Nahuel lydigt med.

Vi pratade inte så mycket på vägen och kom fram snabbt.

- Hej allihoppa. Gissa vem som är på besök, sade jag när vi kom in.

Då kom Alice, Rosalie, Jasper och Emmet fram nyfiket.

- Namen hej Nahuel. Vad överraskade vi blev av att se dig igen, sade Alice och gav honom en kram, och efter gav Rosalie honom också en kram medans Jasper och Emmett boxade till honom på axeln.

Som att hon inte redan visste om att han skulle komma.

- Är Nahuel här, sade Esme och kramade om honom medans Carlisle välkomnade honom in.

Vi gick bort till vardagsrummet där alla satte sig runt om Nahuel och började ställa massa frågor till honom.

- Vad för dig hit?, frågade Carlisle honom när det hade börjat bli tyst.

- Jag kände bara för att komma och besöka er ett tag. Det var ju så länge sen jag träffade er, sade han och kollade på mig.

- Har du tänkt stanna över natten, frågade då Esme och jag hade precis tänkt samma fråga.

- Det behövs nog inte, sade han men Alice och Rosalie började säga  emot.

- Men det är ju så långt hem, började de men han lyssnade inte och han gick då därför mot dörren.

- Stanna, sade jag och det var det ända som behövdes för att han skulle ändra sig.

- Då stannar jag då, sade han och satte sig i soffan igen och jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.

- Jacob och jag tar och drar hem till mig nu. Jag känner mig trött, sade jag och började kyssa allas kinder förutom Nahuel som jag gav en kram. Jacob skulle väll ha flippat ur annars.

Vi började gå mot dörren när vi märkte att Nahuel följde efter.

- Det är bäst att du sover här Nahuel. Det finns mycket mer plats här en hos mig, sade jag och såg hur besviken han blev.

- Jaha. Då ses vi väll imorgon då, sade han och såg ledsen ut.

Jag sade inget till honom för jag visste att de bara var ett knep för att få följa med hem till mig.

- Godnatt allihoppa, sade jag och sedan sprang Jacob och jag ut i skogen.

- Det var överraskande, sade jag när vi kom längre ifrån huset.

- Ja. Man hade ju inte räknat med att han skulle komma efter såhär lång tid, sade han.

- Undrar varför han kom hit över huvudtaget, sade jag och kollade på Jacob.

- Ja, det kan man ju undra, sade han och han himmlade med ögonen.

- Stannar du ikväll med, frågade jag hoppfullt och Jacob kom fram till mig och kysste mina läppar och jag började pressa mig hårdare mot honom.

Jag började tänka tillbaka på denna morgonen och hur underbart det var. Men innan jag han bli helt galen och slita av alla hans kläder  hörde vi någon harkla sig bakom oss. När vi drogs ifrån varandra för att se vem det var så stod mamma och pappa där och tittade på oss. Därför släppte jag mitt grepp om Jacobs nacke och han hjälpte mig få ner benen från hans midja.

- Hej mamma och pappa. Vart ska ni någonstans, sade jag för att avleda dem.

- Vi tänkte ut och jaga. Ska ni med, frågade dem och jag började känna efter om jag var törstig.

- Nej. Jag är inte törstig. Nahuel är här föresten, sade jag då.

- Jasså. Då måste vi ju gå och hälsa på honom först. Vart är han då?, frågade dem och började kolla runt omkring sig.

- Han är inte här. Han ska sova hemma hos de andra, sade jag och kramade om Jacobs hand.

- Okej, men gör inget dumt nu, sade pappa och jag försod att han hade hört vad jag tänkt tidigare och det gjorde mig rodna.

- Nej då. Vi ska lägga oss nu. Godnatt, sade jag och kysste deras kinder innan de försvann ut i skogen

- Dem vet va?, frågade Jacob när vi hade kommit innanför dörren.

- Aa. Han hörde vad jag tänkte, sade jag och vart generad igen.

- Jag tror inte det var bara dina tankar han hörde, sade han och började skratta och kom sedan fram för att kyssa mig.

När kyssen blev intensivare lindade jag min ben runt hans midja och han gick in med mig till mtt rum och stängde sedan dörren. Jag trasslade in mina fingrar i hans hår och sedan låg vi på min säng men när jag sökte efter naken hud under hans tröja drog han sig undan.

- Hörde du inte vad Edward sade. Vi fick ju inte göra något dumt medans de var borta, sade han med ett leende på läpparna.

- Men det här är inget dumt. Det här är ju underbart ju, sade jag och han kysste mig igen innan han lade sig bredvid mig.

Jag låg där ett tag och tryckte mig hårdare mot hans bröstkorg och drog in hans underbara lukt och ville inte röra på mig.

- Tror du att de kommer prata med dig om det, frågade han och jag tänkte efter.

- Pappa kommer nog prata med mig men han kommer nog bara fråga hur det är mellan oss och du vet ju hur mamma kommer bli när hon får reda på det, sade jag och började garva.

- Ja. Jag tror jag kan lista ut hur Bella kommer bli, sade han och vi garvade tillsammans.

- Du skulle sett hur hon blev när hon fick reda på att jag var präglad på dig, sade han.