Ledsen för att det tog så lång tid med det här kapitlet men man fick inte lust att skriva något eftersom det värlade inte som någon läste den. Så om det är någon som läser min fanfic så kan man gärna kommentera. Håller på att skriva på kapitel 9 så vi får väll se när jag lägger ut den..
___________________________________________________________________________________

                                                                     Kapitel 8


- Du skulle sett hur hon blev när hon fick reda på att jag var präglad på dig, sade han och jag kollade nyfiket på honom.

Han tittade in i mina ögon och såg då hur nyfiken jag var och han började sedan berätta.

- Som du vet vart jag ju präglad av dig såfort jag såg dig och medans jag spenderat tid med dig så hade ju hon förvandlats till vampyr. Därför var jag väldigt överbeskyddande med dig när Bella skulle få träffa dig och det hade knappt inte gått en dag sedan hon blivit vampyr. Jag visste ju då att hon kunde stå emot blod men jag ville inte att du skulle bli skadad, sade han och smekte min kind.

- Men i alla fall. När hon märkte att det var något skummt med hur jag såg på dig och hur överbeskyddande jag var så förtsod hon att jag var präglad på dig. Det gjorde henne väldigt arg och det kan jag ju förstå för det var ju första gången hon träffade dig som en vampyr. Men när hon fick reda på det så började hon skrika på mig och slängde sig sedan på mig för att bryta min nacke men Seth han komma framför mig och hans arm bröts. Det var väll lite mitt fel att hon vart arg också, sade han.

- Jag hade precis fått reda på hennes extrema självkontroll tog jag det förgivet att hon skulle klara när jag skämtade med henne om att jag var präglad med dig. Du kanske kommer ihåg något av det, sade han och tittade på mig.

Jag tänkte tillbaka på min barndom och mindes något. Jag var i mammas famn och Jacob stod framför oss. Men när mamma hade börjat tappa humöret hade hon gett mig till  faster Rosalie. Jag hörde hur mamma började skrika åt Jacob och jag försökte se vad som hände men pappa stod ivägen. Tillslut fick jag syn på min mamma och sedan slängde hon sig mot Jacobs strupe men hon träffade då Seths axel när han stod ivägen för honom. Jag kommer ihåg hur lättad jag blev när Jacob inte hade blivit skadad och sedan hörde man sklettet brytas av.

- Jo, jag kommer ihåg, sade jag och ryste.

Han började skratta när han såg min reaktion och kysste sedan min kind.

- Vi får väll se hur länge set här håller, sade jag och hörde då hår fel det blev och visste hur han skulle reagera.

- Vaddå håller? Mellan oss? Jag kommer aldrig lämna dig. Om du inte vill det såklart men jag trodde det var bra mellan oss.., han han säga innan jag avbröt honom.

- Nej, nej det var inte så jag menade. Jag menade vi får väll se hur länge friden håller innan mamma och pappa ska börja lägga sig i allting, sade jag och han såg lättad ut igen.

- Vi får väll hoppas på det bästa men nu tror jag att det är dag och lägga sig, sade han och började gå mot fönstret.

- Nej vänta. Kan du inte sova här i natt?, sade jag med hundögonen igen.

Han kan värkligen inte stå emot dem.

- Jag tror Billy behöver mig hemma och så är det skola imorgon. Men jag hämtar upp dig på morgonen. Blir det bra?, frågade han mig och det gjorde mig nöjd.

- Det har jag inget emot. Men du får gå om jag får en kyss först, sade jag retsamt och han ställde sig tätt mot mig.

- Godnatt, sade han och kysste mig passionerat och jag kände hur rummet snurrade.

Han drog sig ifrån mig innan jag hunnit återhämta mig och började då falla mot golvet men vart fångad av honom.

- Är du okej?, frågade han oroligt.

- Jo då. Men inte om jag kommer fortsätta svimma av minsta lilla beröring av dig, sade jag och det fick honom skratta.

- Godnatt, sade han igen och gav mig en snabb kyss på kinden innan han drog sig ifrån mig och denna gång kunde jag uppföra mig.

- Godnatt. Ses imorgon, sade jag och sedan hoppade han ut genom fönstret.

Sedan slängde jag mig på sängen och tänkte tillbaka på de här två dagarna som har gått. Jag kunde inte fatta att det bara hade gått två dagar när det känns som att det hade gått flera år. Tänk att jag hade gått och varit olyckligt kär i honom och så visar det sig att han var kär i mig också. Är det här en dröm? Det måste det vara. Så här mycket bra saker kan inte hända bara på en helg. Tänk att jag förlorade min oskuld idag. Förlora kan jag ju inte riktigt säga men gav bort min oskuld idag för det var så underbart och jag älskar honom värkligen. Är det troligt att man kan älska någon mer en jag älskar Jacob. Det tror knappast inte. Där somnade jag på min säng med Jacob i mina tankar.

Jacob och jag låg på en äng med alla möjliga vackra blommor och jag tittade upp på honom. Ingen blomma kan jämföra sig med hans perfektion. Jag vred lite på mig för att snudda med mina läppar på hans. Det började med några kyssar och sedan vart det ivrigare och våra munnar öppnades. Jag kunde då känna hans underbara doft  och det gjorde mig rysa. Han vred på sig så att han var nästan på mig och jag med ryggen mot det fuktiga gräset och mina händer började söka efter hans hår. När händerna var nöjda började jag då leta efter hans tunga och när jag hittade vad jag sökte vaknade jag.

Men den här gången vart jag inte ledsen av min dröm utan bara nöjd och glad. Jag satte mig upp med armarna runt knäna som jag gjorde varje morgon för att förbereda mig. Men det konstiga var att det inte hände något. Jag vart inte ledsen och jag kunde nu inte heller känna mina sår i hjärtat och undrade varför men avbröt tankarna när jag tänkte på helgen som gått. Hade det värkligen hänt? Jag bestämde mig för att göra mig iårdning istället för att oroa mig. Utan att titta tog jag det första bästa och gick sedan till vardagsrummet där mamma och pappa satt.

- Godmorgon, sade mamma argt medans hennes blick borrade sig in  i mig.

Såklart pappa hade berättat för henne. Han kunde inte hålla någonting hemligt för henne.

- Sovit gått, sade han och började skratta.

Och såklart hade han sett mina drömmar. Kan man inte få ha några hemligheter här hemma.

- Nej, det kan man inte. Det är helt omöjligt. Särskilt för dig, sade han och jag gick då därifrån och in i badrummet. Där stannade jag länge där jag förberede mig på att han inte skulle komma och allt hade varit en dröm. Jag måste vara förbered eller annars så kommer jag vara ledsen hela dagen och jag kommer väll få gå till rektorn. Men jag ska inte börja gråta förns jag vet om det hände eller inte så där för gick jag till köket där mamma och pappa satt. Frukosten stod på bordet som vanligt och jag började äta. Samtidigt som jag åt tänkte jag igenom helgen igen men vart avbruten.

- Reneesme det var ingen dröm, sade han medans han tittade på mig.

- Det vet jag inte än. Jag får vänta på beviset, sade jag och började äta igen.

- Vad är det ni pratar om, frågade mamma och kollade då på pappa när jag inte svarat.

Hon visste ju att han inte kunde hålla något hemligt för henne.

- Hon tror att hela helgen bara var en dröm och inte har hänt, sade han till svar och mamma såg sur ut.

- Om det bara hade varit det, mumlade hon som att vi inte skulle höra.

- Och påtal om det så behöver vi prata, började pappa men han vart avbruten av en knackning på dörren.

- Jag öppnar, sade jag då fort för att slippa höra vad han skulle säga.

Jag sprang till dörren och när jag öppnade dörren stod min gud där på tröskeln och var vacker som vanligt.

- Hej, sade han och jag gav honom en kyss som var menad till att vara en kort kyss.

Men den vart intensivare och jag kunde inte dra undan. Vi hörde då pappa harkla sig och Jacob avslutade kyssen.
När vi drogs ifrån varandra hade han ett leende på läpparna.

- Hej, sade jag då och sedan började jag ta mina saker för att följa med Jacob.

När jag sprang till mitt rum för att hämta väskan hörde jag hur mamma, pappa och Jacob bråkade om någonting, och jag visste precis vad det var om. Så jag sprang då tillbaka till Jacob för att rädda Jacob från mamma och pappa.

- Hej då mamma. Hej då pappa. Ses senare, sade jag och sedan sprang vi mot Esmes och Carlisles parkering där han hade ställt motorcykeln.

- Jag har alltid tyckt om att åka motorcykel med dig, sade jag och började ta på mig hjälmen.

- Jasså. Jag trodde du tyckte det var läskigt, sade han och och satte sig på plats.

- Jo, det kan vara lite läskigt ibland, sade jag och satte mig bakom honom.

- Det var själva åkturen jag tänkte på. Det var så skönt att ha en ursäkt till att hålla om dig, sade jag och vart generad men pressade mig hårdare om honom.

Han skrattade och kramade tillbaka och sedan åkte vi iväg.

_______________________________________________________________________________________________

Så vad tyckte ni?

                                                                            Kapitel 7

- De har fått tag på honom, sade han innan jag kunde se Sam, Paul och Quil komma ut från andra sidan av gläntan.

- Det värkar som att ni hade kul i natt va!?, retades Paul och jag började rådna och försökte undvika honom men lyckades inte.

- Sluta Paul. Du gör henne rodna, sade Jacob strängt och Paul och Quil började skratta.

- Vad har hänt med vampyren, frågade Jacob Sam när de hade slutat skratta.

- Jo, när vi hade fått tag på honom och skulle precis döda honom så sade han att han kände er Reneesme, sade Sam och kollade på mig medans jag vart förvirrad.

Vem skulle komma och besöka oss nu frågade jag mig själv.

- Sade han vad han hette, frågade jag då men han skakade bara på huvudet.

- Det ändå han sade var att han ville träffa dig, sade han och jag började bli spänd.

- Jag kan träffa honom nu, sade jag och Jacob såg beskyddande på mig.

- Stanna bakom mig, sade han och jag kunde då inte se någonting så jag kollade ut bakom honom.

Jag kunde se när Embry och Seth kom längre ut i gläntan när de höll hårt om en kille som skulle kunna vara 15- 16 år. Man kunde se från den mörkaste delen av gläntan att hans hud hade en mörk brun nyans och han hade svart hår. Men när de kom närmare kände jag igen hans vaksamma bruna ögon.

- NAHUEL, skrek jag överraskande och sprang fram till honom för att ge honom en kram.

- Vad kul att du hälsar på. Vad gör du här?, sade jag medans jag kunde känna konstiga blickar på mig.

- Känner du honom, hörde jag Jacob säga när han kom fram till mig.

- Ja det gör jag och du med. Kommer du inte ihåg Nahuel? Det var ju han som räddade oss alla från att dö när Volturi kom. Halvvampyren vet du, sade jag och jag kunde se att han kom ihåg igen.

- Killar släpp honom, sade han då och de gjorde som han sade.

När Nahuel var fri från deras grepp kom han fram och gav mig en kram till.

- Hej Reneesme. Kul att se dig igen, sade han och började inspektera mig uppifrån och ner.

- Detsamma, sade jag till svar.

- Stor har du blivit också, och vacker, sade han lite tystare och så fort han hade sagt det så höll två starka armar om mig bakifrån.

- Men jag ser att du är upptagen, sade han då och jag började skratta och kysste då Jacobs hand.

- Men vad gör du här Nahuel, frågade jag.

- Jag ville träffa dig. Det var ju så länge sen sist. Ville du inte träffa mig för jag kan gå nu.., sade han men jag avbröt honom.

- Såklart jag vill men jag vart bara chockad, när jag sade det såg jag hur nöjd han blev och han gav sedan en blick åt Jacob.

- Du måste träffa de andra, sade jag och drog tag i Jacobs och Nahuels ena hand när jag började gå i riktningen mot mitt Carlisles och Esmes hus.

- Jaha, då tar vi och går nu då, sade Leah som hade stått lite på kanten.

- Ja. Ses senare, sade då Jacob och sedan följde Jacob och Nahuel lydigt med.

Vi pratade inte så mycket på vägen och kom fram snabbt.

- Hej allihoppa. Gissa vem som är på besök, sade jag när vi kom in.

Då kom Alice, Rosalie, Jasper och Emmet fram nyfiket.

- Namen hej Nahuel. Vad överraskade vi blev av att se dig igen, sade Alice och gav honom en kram, och efter gav Rosalie honom också en kram medans Jasper och Emmett boxade till honom på axeln.

Som att hon inte redan visste om att han skulle komma.

- Är Nahuel här, sade Esme och kramade om honom medans Carlisle välkomnade honom in.

Vi gick bort till vardagsrummet där alla satte sig runt om Nahuel och började ställa massa frågor till honom.

- Vad för dig hit?, frågade Carlisle honom när det hade börjat bli tyst.

- Jag kände bara för att komma och besöka er ett tag. Det var ju så länge sen jag träffade er, sade han och kollade på mig.

- Har du tänkt stanna över natten, frågade då Esme och jag hade precis tänkt samma fråga.

- Det behövs nog inte, sade han men Alice och Rosalie började säga  emot.

- Men det är ju så långt hem, började de men han lyssnade inte och han gick då därför mot dörren.

- Stanna, sade jag och det var det ända som behövdes för att han skulle ändra sig.

- Då stannar jag då, sade han och satte sig i soffan igen och jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.

- Jacob och jag tar och drar hem till mig nu. Jag känner mig trött, sade jag och började kyssa allas kinder förutom Nahuel som jag gav en kram. Jacob skulle väll ha flippat ur annars.

Vi började gå mot dörren när vi märkte att Nahuel följde efter.

- Det är bäst att du sover här Nahuel. Det finns mycket mer plats här en hos mig, sade jag och såg hur besviken han blev.

- Jaha. Då ses vi väll imorgon då, sade han och såg ledsen ut.

Jag sade inget till honom för jag visste att de bara var ett knep för att få följa med hem till mig.

- Godnatt allihoppa, sade jag och sedan sprang Jacob och jag ut i skogen.

- Det var överraskande, sade jag när vi kom längre ifrån huset.

- Ja. Man hade ju inte räknat med att han skulle komma efter såhär lång tid, sade han.

- Undrar varför han kom hit över huvudtaget, sade jag och kollade på Jacob.

- Ja, det kan man ju undra, sade han och han himmlade med ögonen.

- Stannar du ikväll med, frågade jag hoppfullt och Jacob kom fram till mig och kysste mina läppar och jag började pressa mig hårdare mot honom.

Jag började tänka tillbaka på denna morgonen och hur underbart det var. Men innan jag han bli helt galen och slita av alla hans kläder  hörde vi någon harkla sig bakom oss. När vi drogs ifrån varandra för att se vem det var så stod mamma och pappa där och tittade på oss. Därför släppte jag mitt grepp om Jacobs nacke och han hjälpte mig få ner benen från hans midja.

- Hej mamma och pappa. Vart ska ni någonstans, sade jag för att avleda dem.

- Vi tänkte ut och jaga. Ska ni med, frågade dem och jag började känna efter om jag var törstig.

- Nej. Jag är inte törstig. Nahuel är här föresten, sade jag då.

- Jasså. Då måste vi ju gå och hälsa på honom först. Vart är han då?, frågade dem och började kolla runt omkring sig.

- Han är inte här. Han ska sova hemma hos de andra, sade jag och kramade om Jacobs hand.

- Okej, men gör inget dumt nu, sade pappa och jag försod att han hade hört vad jag tänkt tidigare och det gjorde mig rodna.

- Nej då. Vi ska lägga oss nu. Godnatt, sade jag och kysste deras kinder innan de försvann ut i skogen

- Dem vet va?, frågade Jacob när vi hade kommit innanför dörren.

- Aa. Han hörde vad jag tänkte, sade jag och vart generad igen.

- Jag tror inte det var bara dina tankar han hörde, sade han och började skratta och kom sedan fram för att kyssa mig.

När kyssen blev intensivare lindade jag min ben runt hans midja och han gick in med mig till mtt rum och stängde sedan dörren. Jag trasslade in mina fingrar i hans hår och sedan låg vi på min säng men när jag sökte efter naken hud under hans tröja drog han sig undan.

- Hörde du inte vad Edward sade. Vi fick ju inte göra något dumt medans de var borta, sade han med ett leende på läpparna.

- Men det här är inget dumt. Det här är ju underbart ju, sade jag och han kysste mig igen innan han lade sig bredvid mig.

Jag låg där ett tag och tryckte mig hårdare mot hans bröstkorg och drog in hans underbara lukt och ville inte röra på mig.

- Tror du att de kommer prata med dig om det, frågade han och jag tänkte efter.

- Pappa kommer nog prata med mig men han kommer nog bara fråga hur det är mellan oss och du vet ju hur mamma kommer bli när hon får reda på det, sade jag och började garva.

- Ja. Jag tror jag kan lista ut hur Bella kommer bli, sade han och vi garvade tillsammans.

- Du skulle sett hur hon blev när hon fick reda på att jag var präglad på dig, sade han.

Kapitel 6

- Jag älskar dig Reneesme Carlie Cullen, sade han och jag slängde mig över honom och kysste honom med iver och jag ville bara ha mer.

- Jag älskar dig med Jacob Black, mumlade jag mot hans läppar och sedan låg jag ner i hans säng med honom över mig.

Det var nu omöjligt att säga något mer när vi pressades närmare och närmare varandra. När vi båda fick upp pulsen till max började vi flåsa mot varandra och det fick mig att få en konstig känsla i magen. Jag tog bort min ena hand från hans nacke och lade den på hans muskolösa mage och det gjorde mig ivrigare. Han fick av min tröja och höll ett fast grepp om mina bröst medans jag försökte få av hans tröja för att se mer naken hud. Tillslut fick jag av den när han krånglade med min bh. När han inte lyckades få av bh:n tog jag över och tog av den själv istället och sedan slängde jag den på golvet och han kollade beundrat på mig med iver i blicken. Han kyste först min mun och sedan längre ner till min mage medans han knäppte upp mina byxor. När mina byxor var av vred jag på oss så att jag satt på honom istället så jag kunde få av hans också och vart häpnad när jag såg hur stor den var. Men oron försvan när han lade sig över mig igen och jag kunde känna det styva könet pressat hårt mellan mina ben. Jag skulle ha kunnat komma på stunden men försökte hålla mig tills han var innuti mig. Han fick tillslut av mina troser och jag hans boxershorts. Nu var det inget tyg emellan våra kroppar. Bara hans heta hud mot min.

- Vill du göra det här, sade han och jag nickade till svar för jag kunde inte prata för jag var för upptagen med att andas och så förde han sig in i mig.

Jag kände inte om det gjorde ont för det ända jag kunde tänka på var att Jacob var innuti mig och det gjorde mig överlycklig. Han började stöna i mitt öra och det höll på och göra mig galen.

- Jacob. ÅH Jacob, nästan skrek jag och jag kände hur orgasmen började komma.

- Nessie. NESSIE jag kommer när som helst, skrek han tillbaka.

När vi sedan började mumla varandras namn i varandras öron kände jag hur musklerna drog ihop sig och jag fick min första orgasm. Jag kunde känna att Jacob kom bara lite efter mig och sedan började vi skaka.

- Jag älskar dig med hela mitt hjärta, sade han andfått innan han förde ut den.

- Älskar dig med, sade jag lika andfått som honom när han hade lagt sig bredvid mig och jag kysste honom på läpparna.

Vi båda reagerade när det knackade på dörren och Billy tittade in.

- Oj förlåt. Jag skulle bara se varför ni skrek men det var inget, sade han och sedan lämnade han rummet. Innan han stängde dörren fick jag syn på lite röd färg på hans kinder men det var ingenting gemfört med hur jag såg ut.

När han stängde dörren fick jag en fnitter attack och Jacob skrattade med mig.

- Det kommer bli ett problem, sade jag till Jacob generat.

- Det tror jag inte. Han vågar nog inte prata med mig om de, sade han och började skratta igen.

- Nästa gång får vi komma ihåg att låsa dörren, sade han när han skrattade.

- Blir det en nästa gång, sade jag hoppfullt och sedan kysste han mina läppar till svar.

- Det var ju tur, sade jag glatt.

- Det var fantastiskt, sade jag och kollade sedan på Jacob.

- Det var det värkligen, sade han och jag vart överlycklig.

Då kom jag på att jag inte visste om han hade varit oskuld innan.

- Har du gjort det någon gång innan mig, frågade jag blygt.

- Jag förstår om du inte väntade på mig för sju år är ju ändå ganska mycket.

- Det här var min första också. Jag skulle inte stå ut med att vara med någon annan tjej en du. Efter att du föddes kunde jag knappt inte prata med en tjej utan att det kändes som att jag var otrogen mot dig, sade han och jag kände mig väldigt lättad.

- Eller det var väll din första?, frågade han.

- Du hade inte någon hemlig kille jag inte vet om?, sade han sarkastiskt.

- Jo, det var en kille men det funkade inte. Han var helt galen, sade jag och jag såg hur sårad Jacob såg ut under mig.

Därför reste jag mig lite upp och stödde mig på armbågen.

- Du vet väl att jag skämtar va? Hur skulle det ha gått ihop sig om jag var olyckligt kär i dig i sju år? Jag skulle knappast kunna träffa någon annan då. Du är den ända för mig, sade jag och vi kysstes igen.

Innan det han bli något mer avbröts vi av att vi hörde någon yla.

- Det är väll bäst att vi går, sade han och vi drogs ifrån varandra motvilligt.

- Kan jag få följa med, sade jag bedjande och kollade på honom med mina hundögon.

Man kunde se på honom att han funderade och tvekade.

- Det kan du väll få. Vi får se vad de andra tycker, sade han och sträkte sig mot sina kläder medans jag försökte få på mina.

När han såg på mig igen såg han ledsen ut när han såg att jag var påklädd.

- Kom, sade jag och tog tag i hans hand och gick mot dörren.

Vi gick förbi vardagsrummet och fick misstänksamma blickar från Billy som borrade in sig i mig och det fick mig att rodna. När vi äntligen kom ut från huset började jag skratta och Jacob kollade frågande på mig.

- Det var pinsamt, sade jag och kände hur rodnaden djupnade.

- Ja, men inte lika pinsamt som när Sam och de andra får reda på om vad vi gjorde på morgonen, sade han och jag såg förvirrat på honom.

- Har du glömmt att vi kan höra varandras tankar, sade han och jag började komma ihåg.

- NEJ, sade jag och jag tror inte jag kan bli rödare än vad jag redan var.

- Jag förstår vad du menar. Du vet inte hur svårt det var när Paul precis hade blivit präglad av Rachelle. Jag undvek helst att förvandla mig under den tiden, sade han och han såg äcklad ut.

Det fick mig skratta och jag drog med honom ut i skogen.

- Vart är dem, frågade jag och vände mig mot honom.

- Vänta, sade han och började ta av sig kläderna och jag glodde på honom tills jag förstod vad han skulle göra så jag kollade blygt bort från honom.

Jag hörde honom skratta lite tyst tills han började svära.

- Vad är det, sade jag och var noga med att bara titta i hans ögon.

- Jag glömde repet. Skulle du kunna hålla, sade han och jag tog hans kläder från hans grepp som höll för lite av hans nakenhet och jag kunde inte sluta stirra.

Han skrattade igen och kysste mig sen innan han förvandlade sig och började springa och jag lite efter honom och hela tiden var det ända jag tänkte på Jacob. Det spelade ingen roll om han var en människa, varg eller något annat. Han skulle ändå vara den vackraste personen i världen. Tillsisst stannade han vid en glänta och jag gick närmare för att inspektera den.

- Vad vackert det är, sade jag och vände mig mot honom och där stod han naken igen.

- Men inte lika vackert som du, sade jag och kysste honom.

- Tack älskling. Men skulle jag kunna få tillbaka mina kläder nu, sade han och jag kom då ihåg att jag tog hand om hans kläder.

- Paul och de andra kommer när som helst, sade han.

- Åh, sade jag och gav honom kläderna.

Jag fick en glans av hans perfektion innan han tog på sig kläderna och det skulle ha fått mig att slänga mig på honom, om han inte skulle sett så ledsen och orolig ut.

- Vad är det, frågade jag honom oroligt.

- Du vet igår när Sam kallade på möte, började han och såg oroligt på mig.

- De hade fått upp ett spår på en vampyr som var i närheten av La Push, sade han.

- Men varför har de kallat på dig nu då?, frågade jag förvirrat.

- De har fått tag på honom, sade han och jag kände hur rädslan spreds innuti mig.

Kapitel 4

- Men varför berättar du det här för mig, frågade jag och han såg hoppfullt på mig.

Det var en mening med att han hade berättat det där för mig.

Han säger väll inte att han är präglad i mig för det skulle ju vara omöjligt. Han har ju Leah.

- Men varför berättar du det för mig, sade jag och lät förvirrad. Jag ville och behövde höra svaret på den frågan.

- Jag är präglad av dig Reneesme, sade han allvarligt och jag började le större än jag någonsin gjort men vart sedan förvirrad.

- Men du och Leah, sade jag och han såg frågande på mig.

- Vad är det med Leah och mig, frågade han och jag fattade ingenting.

- Du är ju kär i Leah. Jag såg ju er, sade jag och jag vart väldigt chockad när han inte förstod vad jag menade.

- Det är ingenting mellan Leah och mig men vad var det du såg, frågade han och jag tänkte tillbaka.

- Jag åkte hem till dig för jag ville berätta hur mycket jag älskar dig, sade jag och han såg glatt på mig.

- Men sen hörde jag någon från ditt rum och när jag tittade in genom fönstret så var Leah där och ni skrattade och
log. Sedan kramades ni, sade jag och kände mig ledsen.

- Det där hade ingenting och göra med att är kär i Leah. Jag gillar knappast inte äns Leah. Seth har varit väldigt deppig på sistone och ensam så hon frågade mig om hjälp att hitta någon åt honom. Jag gick med på det och hon blev väldigt glad. Så gick det till men du trodde jag var kär i henne, sade han och jag kände mig helt förvirrad.

- Så det är därför du har har varit så konstig. Men nu vet du att det bara är dig jag gillar, sade han och nu förstod jag värkligen att det var mig han gillade och inte Leah.

- Varför säger du det här nu?, frågade jag honom och när jag sa det såg han ledsen ut.

- Jag ville berätta det för dig. Jag kan inte hålla mig borta från dig och..

- Nej nej, jag menar varför tog det sju år att berätta det för mig, avbröt jag honom och jag lät upprörd. Men jag kunde se hur lättad jag han blev.

- Det kändes lite konstigt om jag skulle berätta det för dig när du var bebis och du är bara sju år, sade han.

- Tekniskt sätt är jag femton och kommer förbli det för alltid.

- Joo, det är ju sant men nu har jag berättat det för dig, sade han och tittade in i mina ögon.

- Vet du hur olycklig jag har varit. Jag har trott att du bara träffade mig för att du känner min mamma och sen så trodde jag att du var kär i Leah. Vet du  hur ont det har gjort. Varenda gång vi har träffats har jag behövt hindra mig själv från att slänga armarna runt halsen på dig och kyssa dig.

Så fort jag förstod vad jag just sagt ångrade jag det och blev röd i hela ansiktet.

- Vet de andra?, frågade jag innan han hann säga något om vad jag just sade och han nickade till svar.

- Va? Visste alla utom jag och ingen hade sagt något, sade jag frustrerat och började gå mot huset.

- Vart ska du?, frågade han och började följa efter mig.

- Jag ska ta och prata lite vett i min pappa, sade jag men stoppades av att Jacob tog tag i min hand.

- Gör inte det. Det var jättesvårt för dem att hålla det hemligt för dig och du förstår inte hur svårt det var att
övertala dem om att de skulle vänta tills jag berättade.

- Men så här länge, sade jag ledsamt och tittade ner på min hand som fortfarande var i hans.

Han tog sin andra hand under min haka och tog upp mitt ansikte så att jag såg in i hans svartbruna ögon och jag slutade andas. Sedan kom han närmare mig så att våra näsor nuddade varandra och jag kunde känna hans andedräkt.

- Jag älskar dig, sade han och mitt hjärta tog ett glädje skutt och det tog inte lång tid tills våra läppar möttes.

De formades så perfekt ihop och jag blev yr när mina lungor blev fyllda av honom och då pressade jag mig mot honom för att få mer. MER. Men det slutade för fort för Jacob drog sig undan för att titta på mig och jag började rysa av hans blick han gav mig och pressade mig då mot honom igen. Även denna gången drog han sig ifrån mig och jag kände mig avvisad. Jacob såg hur mitt ansiktsuttryck ändrades och kysste då min kind.

- Jag har precis fått dig. Jag vill inte förlora dig, sade han och jag började le igen.

- Kom, sade jag och vi började gå mot huset.

Vi gick hand i hand mot dörren och när vi kom in glodde alla på oss och blev sedan lättade.

- Har du äntligen berättat för henne. Det var tur att du gjorde det för vi kunde inte hålla det hemligt länge till. Du
skulle ha sett henne, hon var ett nervvrak, sade Alice och gick fram och kramade oss. Jacob tittade på mig efter att ha hört nervvrak delen men jag tittade på honom förlåtande.

- Det var ju mer än ni gjorde i alla fall, snäste jag men tryckte mig mot Jacobs bröstkorg och han kramade mig tillbaka.

- Varför hade du inte sagt något, sade jag till pappa.

- Jag ville inte förstöra dina dagdrömmar, sade han och Jacob kollade nyfiket på mig och jag vart generad.

- Vilka dagdrömmar, frågade Jacob och sneglade på Edward när jag inte svarade.

- Kom, sade jag innan pappa skulle hinna berätta något för honom.

Jag tog tag i hans hand och drog med honom ut i skogen mot mitt hem och stängde dörren om oss. Jag började gå emot honom och stannade när jag stod en bit ifrån.

- Jag älskar dig, sade jag självsäkert och sedan kom han mot mig och jag han bara se en glimt av hans ansiktsyttryck och han såg vild ut. Jag mötte honom på mitten där vi tryckte oss närmare mot varandra.

- Jag älskar dig mest, sade han och jag himmlade med ögonen sedan kysste han mig passionerat och jag började bli yr.

När han märkte att jag slutade andas började han kyssa min nacke istället och hans heta läppar mot min hud gjorde mig rysa. Pulsen gick upp till högsta hastighet och jag började hyperventilera och jag hittade hans läppar igen med mina. Min kropp krävde mer av honom och min tunga ville smaka mer Jacob och jag hoppade upp med benen runt hans midja. Hans ben började röra på sig under mig och plötsligt trycktes jag mot en vägg. Ingen av oss reagerade när vi hörde någon yla utanför. Vi var för upptagna med att försöka hålla kläderna på. Eller Jacob var det men jag ville bara få av dem. När Jacob inte hade gått hörde vi steg komma in i rummet och jag visste inte vem det var för jag ville aldrig skiljas från Jacob igen. Vi hörde någon harkla sig bakom oss och vi skilldes från varandras läppar en stund för att se vem det var och det var pappa. Jag struntade i honom och började kyssa Jacob igen.

- Sam och de andra väntar på dig, förmedlade han åt dem.

Vi struntade i det och jag började vifta med handen åt honom utan att lämna Jacobs läppar för att han skulle gå.

- Jacob om du inte går nu kommer Sam och släpar dig ut från huset, sade pappa och jag började bli irriterad på honom. Jacob drog sig ifrån mig och jag såg att han gärna inte ville och började då skratta.

- Hej då. Jag älskar dig, sade han. Jag kommer lite senare sade han och gav mig sedan en avskedskyss

- Älskar dig mest, imiterade jag. Jag väntar, sade jag och sedan försvann han ut i natten.

Har nu bestämmt att jag ska lägga ut ett nytt kapitel varje fredag så jag tänkte vara snäll och lägga ut nästa idag!! :D

Luta er tillbaka och njut...

                                                                                                                                                                    



Kapitel 3

Jacob och jag gick på en liten igenvuxen stig i skogen och pratade. Utan att jag tänkte på det sade jag det som jag har velat berätta för honom i sju år nu. Att jag älskar honom. Men såfort jag hade sagt det så kom Leah ut genom träden och ställde sig vid Jacobs sida.

- Han är min. Du hade din chans men du tog den inte. Jag trodde du hade kommit över honom nu när du vet att du aldrig kommer få honom, sade hon men han inte säga mer när Jacob lade varsamt ett finger mot hennes läppar.

- Det finns ingen annan för mig och jag är alltid din, sade han och till henne och gick då närmare henne.

- Jag älskar dig Leah, sade han och de kysste varandra.

Den morgonen vaknade jag i ett skrik av smärta och hela kroppen gjorde ont. Ingen del av mig verkade kunna överleva utan Jacob. Denna dag i skolan gick värre än gårdagen för jag blev kallad till rektorn för att jag inte lyssnade på lärarna och så fick jag kvarsittning av mr. Andrew. När skolan slutade skyndade jag mig ut på skolgården men reagerade när jag såg Jacob stå där med sin motorcykel. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag gå fram till honom eller skulle jag bara åka hem? Men jag han inte tänka efter för mina ben började röra sig mot bilen och jag körde fort därifrån. Samma sak hände i några dagar tills jag slutade en dag och kunde inte se motorcykeln någonstans. Jag kollade runt på skolgården efter honom och såg honom sedan stå lutad mot min bil. Jag blev då som förstelnad men jag kunde inte gå fram till honom. Jag hade ju ingen aning om vad jag skulle säga för att ha ingnorerat honom och han hade säkert ringt fem gånger varje dag. Jag skulle precis börja springa därifrån men såg då tre långa tjejer gå fram mot mig. Det är skolans populära gäng. Den blonda tjejen var ledaren i gruppen och hette Ashley medans brunetten Amber och den svart håriga tjejen Jennifer följde lite efter.

- Reneesme. Vad är det med dig idag? Du är ju konstigare en vanligt och det trodde jag inte var möjligt, sade en av tjejerna till mig och resten började skratta.

- Det är mycket du inte vet om mig, sade jag och kollade mot Jacob och såg att han var påväg mot mig.

Jag bestämde mig då för att jag inte ville prata med honom och började då halv springa mot skogen.

- Nessie. Nessie stanna, sade han och kom en bit bakom mig.

- Ja Nessie. Vi hade inte pratat färdigt med dig, sade dem och började skratta.

När en av tjejerna vände sig om för att se vem som roppat på mig stod hon sedan med öppen mun när hon fick syn på Jacob.

- Hello handsome, sade den blonda av dem och alla hoppade på Jacob och ställde massa frågor om hans muskler och sånna saker. När jag kom in i skogen började jag värkligen springa allt jag hade när jag hörde steg komma mot mig.

- Reneesme. Nessie stanna, skrek han genom skogen men jag ville inte stanna.

Jag hörde hur nära han började komma och hoppade då upp i ett av träden där jag gömde mig i trädkronan. Jag såg sedan hur han kom närmare och närmare tills han stannade i närheten av trädet jag satt i.

- Nessie, jag vet att du är här. Jag måste prata med dig, sade han och började kolla runt i skogen efter mig.

Vad meningslöst. Varför skulle han lägga sib tid på att leta efter mig när han kunde åka hem till Leah. Tanken på dem tillsammans gjorde mina ögon fyllas med tårar. Sedan flyttade han sig så att han stod precis under mig.

- Snälla kom fram. Jag måste veta vad problemet är, sade han och satte sig ner mot trädet och tårarna svämmade över och börja rinna ner för mina kinder.

Det kom bara fler och fler och några av dem landade på Jacobs huvud. Han tittade upp och såg mig.

- Nessie är det du. Varför gömmer du dig från mig, sade han och jag började snyffta högt.

- Kom ner, sade han och jag gjorde som han sa men bara för att springa ifrån honom.

Jag kom inte långt innan jag kände hans grepp om mina axlar och snyfftningarna blev starkare.

- Vad är det som har hänt Nessie berätta, sade han och kramade om mig hårt.

- Jag kan inte berätta det för dig men snälla släpp mig. Jag måste hem, sade jag och han släppte greppet men bara för att titta på mig.

Då passade jag på att springa till min bil och körde sedan hem. Hemma var allting tyst för mamma och pappa var nog och jagade. Det var faktiskt en stor lättnad för mig. När jag kom in i mitt rum stängde jag fönstret och låste dörren. Jag ville inte få oväntat besök just nu för jag var tvungen att tänka igenom hur jag ska göra nu. Fortsätta ignorera Jacob kommer jag ju inte kunna hålla föralltid och det är ju andra i La Push som jag ville träffa. Jag saknar ju Emily och hennes mat och resten av flocken. Om Jacob står på parkeringen imorgon så ska jag följa med honom. Även fast det inte var så troligt att han skulle komma men jag får väll se. Jag får låta ödet bestämma och denna natt drömde jag också om Jacob och Leah tillsammans. Hela nästa dag gick jag då spännd för jag visste ju inte om han skulle komma eller inte. Så när skolklockan ringde så sprang jag ut på skolgården och han stod där. Så jag tog ett djupt andetag och gick fram till honom. Han hade inte märkt mig när jag gick fram så jag harklade mig och han såg mig då.

- Hej, sade jag blygt.

- Hej, svarade han och jag vågade inte kolla på honom.

- Vill du följa hem till mig, frågade han och räckte fram hjälmen och jag tog den.

Då fick han ett leende på läpparna och jag satte mig på motorcykeln bakom honom. När vi kom in välkomnade Billy mig som vanligt.

- Hej Reneesme. Det var länge sen man såg dig, sade han och sedan försvann vi in i Jacobs rum. Denna gång pratade vi inte lika mycket som vi brukar göra när vi träffas utan nu satt vi mest och  glodde runt i hans rum. Han ställde några frågor om varför jag sprang iväg från honom och om det hade hänt något men jag svarade inte. När han förstod att han inte skulle få någonsting ur mig så gick vi hem till Sam och Emily för att få lite mat i oss. Man kan inte gå därifrån med tom mage. Det är bara inte möjligt. När alla satt vid bordet passade jag på att gå undan för att ringa mamma som jag redan hade ringt tre gånger. När jag hade fått nog av att se Leah och Jacob skratta och le tillsammans sade hej då till alla och Jacob och jag gick hem till honom igen. Vi satte oss på ett nedfallet träd utanför hans hus där vi började prata igen.

- Kommer du hem till mig imorgon då?, frågade jag och jag visste inte om jag ville eller inte.

- Såklart jag gör. Jag vill ju inte missa din födelsedag, sade han och vi log brett mot varandra.

Jag kan inte stå emot att le när han ler. Ingen ler som han och det får mitt hjärta slå snabbare. Det var när jag såg honom sådär som jag ville bara hoppa på honom och kyssa honom och inte bry sig om att han gillade Leah och inte mig. Men det fanns alltid i bakhuvudet att han inte gillade mig och det sårade mig. Jag kan inte klara att vara kvar där hos honom när jag inte vet om han gillar mig eller inte. Det går inte. Jag kommer gå itu snart om jag inte får veta det. Så därför åkte jag hem och låste in mig på mitt rum. Inte för att det skulle hjälpa ifall någon skulle vilja komma in men jag ville vara ifred. Den kvällen grät jag mig till söms, och som varenda kväll fanns Jacob i mina drömmar. Jag hade haft en liknande dröm för ett tag sen men den här var ändrad. Denna dröm började med att Jacob och jag gick längst stranden och han strök bort håret från mitt ansikte men sen ändrades det. Jacob gick bort från mig.

- Jag vill inte träffa dig mer, sade han allvarligt. Jag älskar dig inte och har aldrig gjort det. Det är ingen mening med att komma till La Push mer för du har inget längre att göra här. Sedan gick han iväg och lämnade mig kvar där.

                                                                                                                                                                     

Skulle nu bli glad om ni skriver lite om vad ni tycker om den.
Det spelar ingen roll om det är negativa eller positiva.
Vill bara veta vad ni tycker så att jag kan bli bättre..

Snälla!?

Förlåt för att det tog sådan tid men jag var tvungen att göra om hela kapitlet.
Men här kommer den..

* = När Reneesme tänker något som hon vill att Edward ska höra
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 2

Jag körde till Esmes och Carlisles hus för jag anade att mamma och pappa skulle vara hemma hos dem så att de kunde hjälpa till att leta. Alice också kanske, med att se in i framtiden och det. Det kan vara till stor nytta när man vill veta var någon är eller vad som kommer hända. Jag hade rätt. Mamma och pappa satt på soffan i Esmes vardagsrum med Alice och Rosalie bredvid sig. Mamma satt och kollade på mig strängt och hon såg orolig ut

* Förlåt pappa *, tänkte jag.

* Jacob stod på parkeringen utanför skolan när jag slutade och jag följde med honom hem. Jag glömde mobilen i bilen *, tänkte jag och visade upp min dag för honom men lämnade undan allt det där jag tänkte om Jacob och hur jag ville slänga mig på honom och kyssa honom.

Oj då, nu kom jag av mig. Pappa tittade på mig men sade ingenting.

- Var har du varit!?, frågade mamma mig.

Såklart hon skulle fråga. Hon kunde ju inte läsa tankar som pappa.

- Jag var hemma hos Jacob, sade jag.

- Han stod utanför skolan och jag följde med honom hem. Jag glömde mobilen i bilen. Förlåt mamma, sade jag och såg ledset på henne.

Hon kunde inte längre vara arg på mig och helt plötsligt var jag i mammas famn och hon höll mig hårt.

- Lova att du ALDRIG gör sådär något mer, sade hon och om hon hade kunnat gråta hade hon nog gjort det nu.

- Förlåt, sade jag igen och tårarna började komma fram men mamma kysste bort de från mina kinder.

Alice och Rosalie började också krama om mig och de hade varit oroliga med. Senare på kvällen kom pappa in i mitt rum efter jag hade gått och lagt mig men han hörde att jag var vaken.

- Reneesme, sade han.

- Är det något som har hänt?, frågade han oroligt.

- Det är ingenting. Jag är bara trött, svarade jag.

- Nessie, jag vet att det är någonting. Har du glömt att jag är tankeläsare, frågade han och jag svarade inte.

- Du vet att du  kan berätta allt för mig, började han men jag avbröt honom.

- Det är Jacob, svarade jag.

- Vad är det  med Jacob?

- Jag vet inte vad jag ska göra. Det jag känner för honom är starkare än vänskap men jag är rädd att han inte ska känna samma sak. Jag vill inte förstöra våran vänskap pappa, sade jag.

- Hm, började han och jag sänkte huvudet.

Han lyfte upp ansiktet igen och fortsatte.

- Du vet inte om han känner så för dig, sade han.

- Men det är ju därför jag inte vill chansa jag vill inte förlora honom, avbröt jag.

- Låt mig prata till punkt, sade han och sedan fortsatte han igen.

- Du måste försöka prata med honom. Jag har sett och hört dina tankar och hur du mår. Du kan inte gå omkring och känna såhär sade han omsorgsfullt.

- Men hur skulle det gå till, frågade jag.

- Det kommer bli helt fel. Du vet att jag kommer göra bort mig. Det har jag ju  ärvt utav mamma, sade jag.

- Joo, det är ju sant men jag tycker att du ska försöka, sade han och sedan gick han mot dörren.

- God natt pappa, sade jag trött.

- Godnatt Reneesme och dröm nu om Jacob, sade han och mina kinder började bli röda igen. Sedan stängde han dörren och jag somnade. Jag gjorde som han sade och drömde om Jacob.

Hela nästa dag gick jag omkring och tänkte på vad pappa hade sagt och jag ville säga något men jag visste inte hur jag skulle säga det. Tänk om han inte älskade mig. Han kanske inte ens gillade mig utan var bara med mig om dagarna för att han är mammas och pappas vän. Nej, jag skulle nog inte säga något i alla fall. Jag vill inte att det ska sluta med att vi inte träffas över huvudtaget bara för att det känns konstigt när vi inte känner likadant för varandra. Därför var jag deprimerad hela dagen och hörde inte när lärarna tilltalade mig. Då vart de arga på mig så det slutade med att jag fick sitta kvar i klassrummet och jobba efter skolan. De försökte prata med mig men jag ville inte säga något. Ville inte berätta mina bekymmer för de utan ville bara sitta i min lilla bubbla där allt handlade om vargpojken jag älskar. Men när skolklockan ringde ändrade jag mig och jag tänker inte ge upp så lätt. Därför bestämde jag mig för att åka hem till Jacob för att prata med honom om hur jag känner. Han kanske gillar mig ändå. Jag måste veta. Jag nästan sprang till bilen och körde lite snabbare än bestämt. Det är inte vanligt mig. Jag håller oftast hastigheten eftersom morfar är polis. Jag har nog också fått det av mamma. För att han inte skulle höra mig komma så jag ställde bilen vid väg kanten en bit ifrån och gick sedan igenom skogen till hans hus. Jag gick fram till dörren men innan jag han knacka hörde jag någon jubla och skratta. Rösten lät väldigt kvinnlig och inte alls som Jacobs röst. Det gjorde mig nyfiken så jag gick till Jacobs fönster där jag hörde ljudet ifrån. När jag gick fram till fönstret såg jag Leah där inne med Jacob och de skrattade.

- Jacob du är bäst, sade Leah och gav Jacob en kram.

Hur kunde jag tro att det skulle bli något mellan Jacob och mig. Han gillade Leah och hon gillade honom och man såg ju hur mycket de gillade varandra. Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder när jag kände smärtan i bröstet och ville bara där ifrån. Utan att tänka på det började jag snyffta högt och de tittade mot fönstret där jag stod och bara glodde.

- Nessie, sade Jacob men jag sprang iväg ifrån huset där Jacob och Leah nu stod vid fönstret och förstod inte vad som hade hänt medans jag hade ett hjärta med sår som värkte.

Resan hem var ett helvete. Det ända jag kunde tänka på var hur dum jag var som trodde att Jacob den mest perfekta personen i världen kunde gilla mig. Hur kan det vara möjligt på en skala från ett till tio? Jag ställde bilen på Esmes och Carlisles parkering och sprang sedan hem genom skogen. När jag kom in så satt mamma och pappa som vanligt i vardagsrummet.

- Hej älskling. Hur var det i skolan idag?, frågade mamma men jag ville inte svara.

- Jag går och lägger mig nu, sade jag och gick mot mitt rum.

- Men den är ju bara fyra på eftermiddagen, sade hon och pekade på klockan.

- Jag vet men jag känner mig trött, svarade jag.

- Isabella jag tror hon behöver vara själv en stund, sade han och jag kunde höra när de kysste varandra och då sprang jag in på rummet och låste dörren.

Jag orkade inte vara runt omkring dem nu när de var så lyckliga medans jag var förvirrad. Han gillar inte mig. Inte det minsta. Det var det sista jag tänkte innan jag somnade med alla kläderna på.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så vad tycker ni om den en så länge?

.. så har jag ju nu gjort några kapitel.



Har nu då tänkt jag ska lägga upp ett kapitel i veckan så ni får vänta lite till.
Vill ju få lite tid till att skriva så ni inte behöver vänta så länge.

Här är då det första kapitlet från min fanfic.

Hoppas ni gillar den..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------                                                             
                                                                      Kapitel 1

Jag gick med min älskade Jacob nere vid La Push stranden hand i hand och vi log mot varandra och han såg på mig som att jag var hans pris. Som att han hade varit med i ett lotteri och vann första priset. Mig. Jag vart jämt generad när han kollade på mig sådär. Vinden drog i mitt bronsfärgade hår så att det stod åt alla håll och Jacob tog bort det från mitt ansikte. Hans heta beröring gjorde att mitt hjärta slog fortare och jag slog armarna runt honom. Han tittade chockat på mig med hans bruna ögon men det tog inte lång tid tills våra läppar möttes och hjärtat bultade hårt i bröstet. Jag pressade mig närmare honom och drog mina fingrar genom hans svarta hår. Till slut började han öppna munnen och jag vaknade.

När jag förstod att det var en dröm fylldes ögonen med tårar. Jag satte mig upp i sängen och drog knäna mot bröstet och tryckte händerna mot mitt olyckliga hjärta. Så här har jag känt i nästan 7 år nu sen jag såg Jacob för första gången och jag har fått starkare känslor för honom för varje dag som gått. Varje natt drömmer jag om honom och det slutar alltid med att jag gråter. Jacob vet inte att jag känner så här för honom och jag vågar inte säga något. Det suger att vara olyckligt kär. Det kan vara ganska negativt med mina drömmar när man har en tankeläsare till pappa. Men som tur är har han inte frågat mig något om det.

Jag reagerade när jag hörde steg komma mot mitt rum i den lilla stugan och torkade bort tårarna. Om de skulle se att jag grät skulle de bara börja fråga och jag vill inte prata om det. Det knackade på dörren och in kom mamma och jag vart lättad. Jag ville inte att pappa skulle läsa mina tankar och ville hålla det för mig själv.

- God morgon Reneesme, sade hon och kom fram till mig i vampyr hastighet för att kyssa min panna.

- Frukosten är färdig och står på bordet, sade hon innan hon försvann ut ur rummet.

När jag kom ut i köket satt pappa på en stol och läste tidningen medans mamma stekte några pannkakor. På bordet var det fullt med allt möjligt gott och jag vart plötsligt hungrig. Så jag åt upp alla pannkakorna och mamma skulle göra några mer åt mig men pappa insisterade på att hon skulle sätta sig ner. Det är så typiskt pappa att göra allting åt henne så att hon blir sysselfri. När jag ätit färdigt mitt andra lass gick jag upp till mitt rum för att få ordning på mitt hår och hitta några bra kläder. Hela min garderob var full med kläder som Alice köpt till mig. Mamma har aldrig gillat Alice stil men jag gillar det. Men jag ska kanske inte ta några av sidenklänningarna till skolan. Jag bestämde mig för att ta mina svarta jeans med det vita linnet och mina rosa converse. Det såg väldigt bra ut på mig och jag älskade verkligen de rosa conversen Alice hade gett mig. Jag gick ut till vardagsrummet för att säga hejdå till mina föräldrar innan jag åkte till skolan. Innan jag gick kollade jag mig än en gång i spegeln för att kontrollera klädseln och gick sedan ut genom dörren och satte mig i min röda BMW. Jag visste att den här dagen skulle bli ännu jobbigare än den var när jag kom på att jag inte hade skrivit om läxan tills idag. Jag tänkte tillbaka på kvällen när Jacob var hemma hos oss och han hade retsamt bitit sönder pappret. Snabbt försökte jag komma på en förklaring men kom inte på någon.

-  Nämen Reneesme, sade våran lärare mr. Andrew och kollade argt på mig.

Jag hade tydligen kommit sent till lektionen.

- Hade du ändå tänkt lägga din dyrbara tid till att komma till lektionen!?, sade hon och jag började bli röd i ansiktet när alla satt och kollade på mig.

- Se så, sätt dig ner så att jag kan fortsätta undervisningen.

Jag satte mig ner snabbt på min plats och såg hur alla glodde på mig och de började viska. Inte nog med att man är olyckligt kär utan man ska också  bli utanför i skolan. Jacob var min enda vän och jag ville inte förstöra det. Därför gick jag här med ett hjärta som är fullt av stora sår och kan bara läkas av honom. Jag började drömma mig bort i tankarna om Jacob men vaknade till när mr. Andrew stod framför min bänk.

- Skulle jag kunna få din läxa tack, sade han och jag försökte fortfarande komma på en ursäkt så jag bestämde mig för att berätta sanningen.

- Hunden åt upp den, sade jag och hörde hur roligt det lät så jag började därför skratta.

Mr. Andrew kollade på mig strängt och han började bli arg och tyckte inte det var ett dugg kul.

- Du ger den där läxan till mig imorgon eller annars skickar jag dig till rektorn. Har du förstått!?, skrek han nästan till mig och jag kände hur jag krympte på min stol.

- Ja herrn, sade jag pipigt och klassen började garva åt mig när mr. Andrew gick tillbaka till katedern.

Resten av lektionen stirrade jag på tavlan när han gick igenom den franska revolutionen som jag redan hade läst när jag hade läst en bok från biblioteket. Jag behövde inte läsa om den något mer för jag kom ihåg allt som stod i den. Så varför gick jag då i skolan. Såklart det kan vara kul att komma ut lite men jag kan ju redan det mesta. Jag sneglade på klockan några gånger och  började sedan klottra i anteckningsblocket och stelnade till när jag såg vad det föreställde. Det var en stor varg på det vita pappret och jag suddade ut den. Hela dagen gick jag om kring i min lilla bubbla där allt kretsade om Jacob tills skolklockan ringde och skolan slutade. Jag gick långsamt fram till skåpet när jag hörde några tjejer prata om en snygg kille som stod ute på skolgården med en motorcykel. Då började hjärtat dunka till i bröstet och jag hoppades att det skulle vara min älskade varulv som kom och hämtade mig. Jag sprang ut till skolgården och glömde nästan bort att jag sprang mycket snabbare än alla andra och stannade då till för att se om någon glodde på mig. Men det var ju ingen som kollade på mig för jag är ju som osynlig. Sedan kollade jag på skolans parkering och där stod han. Den mest perfekta personen i världen och han väntade på mig. Jag märkte att jag började andas snabbare och försökte då lugna ner mig så att jag kunde gå fram till honom utan att han skulle undra vad jag höll på med. När jag gick närmare honom lyckades jag hålla mina normala andetag.

- Hej Nessie, ropade han över skolgården och alla vände sig mot honom. Jag blev arg när jag såg tjejernas ansiktsuttryck när de hade kollat på honom och de förde sedan blicken till mig och fnyste.

- Hej Jacob, sade jag och jag hade börjat hyperventilera när han hade sagt mitt namn.

Jag ville så gärna kasta mig runt hans nacke och kyssa honom men jag försökte stå emot.

- Skulle du vilja åka med mig till La Push, frågade han och till svar tog jag på mig hjälmen och satte mig på motorcykeln och struntade i att jag hade bilen kvar. Jag kunde hämta den sen.

- Ska du inte med eller?, sa jag retsamt och började garva.

Han satte sig på motorcykeln och vi åkte iväg till hans hus. Jag tyckte om att åka motorcykel, för då  fick jag en ursäkt till att vara nära honom. Man mår så  bra där bakom hans rygg. När jag tänkte på att jag saknat honom pressade jag mig hårdare mot honom. Hemma hos Jacob var allt lugnt och fridfullt som det ska vara i ett hem. Billy kom och hälsade på mig när vi kom in och gick sedan in till hans rum. Man kände sig så trygg att vara i hans rum. Inte för att jag inte kände mig trygg hemma men det var något särskilt med att vara i hans rum. Vi satt och pratade länge och ibland glömde jag bort att säga något och bara satt och stirrade på honom. Då satt han också och stirrade på mig och jag vart generad och tog blicken motvilligt från honom. Vi hörde några nya röster i hallen och in genom dörren kom Sam  och Paul.

- Men hej Reneesme, sa Paul och log mot mig.

- Det var ju länge sen jag såg dig, sade han sarkastiskt.

- Men nu behöver faktiskt Jacob vara med på gruppmötet så du får nog ta och gå nu, sade han till mig, men inte elakt.

- Jaha, då tar jag och drar nu då. Hejdå Jacob, sade jag men jag ville gärna inte lämna honom.

- Men du måste inte gå, sade han och han såg nästan ledsen ut. Då fick jag ett leende på läpparna. Han ville inte att jag skulle gå men jag behövde ju faktiskt hämta bilen från skolan och sedan göra klart läxan tills imorgon.

- Jag behöver ändå åka hem och göra läxan du åt upp, flinade jag åt honom och han började och skratta. Sam och Paul tittade frågande på oss men vi sade inget mer om det.

- Hej då, sade jag till Sam och Paul och sedan vände jag mig mot Jacob.

- Hej då Jacob, sade jag och rösten bröts när jag höll tillbaka tårarna och hoppades att han inte skulle höra det.

- Hej då, sade han och såg ledset på mig och sedan gick jag ut ur rummet.

Jag sa hej då till Billy och lämnade sen huset och sprang tillbaka till skolan för att hämta bilen. När jag satte mig i bilen såg jag min mobil ligga på sätet. Nu kom jag ihåg att jag inte hade ringt och sagt var jag var och jag hade inte haft mobilen med mig. Jag tog upp den och det var 12 missade samtal. Undar vem det kan vara tänkte jag sarkastiskt. Det var 5 från mamma, 4 från pappa. Resten av samtalen var från Carlisles och Esmes hus. Jag skulle säkert få igen för det här sen. De var alltid så överbeskyddade med mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nå vad tyckte ni?