Ledsen för att det tog så lång tid med det här kapitlet men man fick inte lust att skriva något eftersom det värlade inte som någon läste den. Så om det är någon som läser min fanfic så kan man gärna kommentera. Håller på att skriva på kapitel 9 så vi får väll se när jag lägger ut den..
___________________________________________________________________________________

                                                                     Kapitel 8


- Du skulle sett hur hon blev när hon fick reda på att jag var präglad på dig, sade han och jag kollade nyfiket på honom.

Han tittade in i mina ögon och såg då hur nyfiken jag var och han började sedan berätta.

- Som du vet vart jag ju präglad av dig såfort jag såg dig och medans jag spenderat tid med dig så hade ju hon förvandlats till vampyr. Därför var jag väldigt överbeskyddande med dig när Bella skulle få träffa dig och det hade knappt inte gått en dag sedan hon blivit vampyr. Jag visste ju då att hon kunde stå emot blod men jag ville inte att du skulle bli skadad, sade han och smekte min kind.

- Men i alla fall. När hon märkte att det var något skummt med hur jag såg på dig och hur överbeskyddande jag var så förtsod hon att jag var präglad på dig. Det gjorde henne väldigt arg och det kan jag ju förstå för det var ju första gången hon träffade dig som en vampyr. Men när hon fick reda på det så började hon skrika på mig och slängde sig sedan på mig för att bryta min nacke men Seth han komma framför mig och hans arm bröts. Det var väll lite mitt fel att hon vart arg också, sade han.

- Jag hade precis fått reda på hennes extrema självkontroll tog jag det förgivet att hon skulle klara när jag skämtade med henne om att jag var präglad med dig. Du kanske kommer ihåg något av det, sade han och tittade på mig.

Jag tänkte tillbaka på min barndom och mindes något. Jag var i mammas famn och Jacob stod framför oss. Men när mamma hade börjat tappa humöret hade hon gett mig till  faster Rosalie. Jag hörde hur mamma började skrika åt Jacob och jag försökte se vad som hände men pappa stod ivägen. Tillslut fick jag syn på min mamma och sedan slängde hon sig mot Jacobs strupe men hon träffade då Seths axel när han stod ivägen för honom. Jag kommer ihåg hur lättad jag blev när Jacob inte hade blivit skadad och sedan hörde man sklettet brytas av.

- Jo, jag kommer ihåg, sade jag och ryste.

Han började skratta när han såg min reaktion och kysste sedan min kind.

- Vi får väll se hur länge set här håller, sade jag och hörde då hår fel det blev och visste hur han skulle reagera.

- Vaddå håller? Mellan oss? Jag kommer aldrig lämna dig. Om du inte vill det såklart men jag trodde det var bra mellan oss.., han han säga innan jag avbröt honom.

- Nej, nej det var inte så jag menade. Jag menade vi får väll se hur länge friden håller innan mamma och pappa ska börja lägga sig i allting, sade jag och han såg lättad ut igen.

- Vi får väll hoppas på det bästa men nu tror jag att det är dag och lägga sig, sade han och började gå mot fönstret.

- Nej vänta. Kan du inte sova här i natt?, sade jag med hundögonen igen.

Han kan värkligen inte stå emot dem.

- Jag tror Billy behöver mig hemma och så är det skola imorgon. Men jag hämtar upp dig på morgonen. Blir det bra?, frågade han mig och det gjorde mig nöjd.

- Det har jag inget emot. Men du får gå om jag får en kyss först, sade jag retsamt och han ställde sig tätt mot mig.

- Godnatt, sade han och kysste mig passionerat och jag kände hur rummet snurrade.

Han drog sig ifrån mig innan jag hunnit återhämta mig och började då falla mot golvet men vart fångad av honom.

- Är du okej?, frågade han oroligt.

- Jo då. Men inte om jag kommer fortsätta svimma av minsta lilla beröring av dig, sade jag och det fick honom skratta.

- Godnatt, sade han igen och gav mig en snabb kyss på kinden innan han drog sig ifrån mig och denna gång kunde jag uppföra mig.

- Godnatt. Ses imorgon, sade jag och sedan hoppade han ut genom fönstret.

Sedan slängde jag mig på sängen och tänkte tillbaka på de här två dagarna som har gått. Jag kunde inte fatta att det bara hade gått två dagar när det känns som att det hade gått flera år. Tänk att jag hade gått och varit olyckligt kär i honom och så visar det sig att han var kär i mig också. Är det här en dröm? Det måste det vara. Så här mycket bra saker kan inte hända bara på en helg. Tänk att jag förlorade min oskuld idag. Förlora kan jag ju inte riktigt säga men gav bort min oskuld idag för det var så underbart och jag älskar honom värkligen. Är det troligt att man kan älska någon mer en jag älskar Jacob. Det tror knappast inte. Där somnade jag på min säng med Jacob i mina tankar.

Jacob och jag låg på en äng med alla möjliga vackra blommor och jag tittade upp på honom. Ingen blomma kan jämföra sig med hans perfektion. Jag vred lite på mig för att snudda med mina läppar på hans. Det började med några kyssar och sedan vart det ivrigare och våra munnar öppnades. Jag kunde då känna hans underbara doft  och det gjorde mig rysa. Han vred på sig så att han var nästan på mig och jag med ryggen mot det fuktiga gräset och mina händer började söka efter hans hår. När händerna var nöjda började jag då leta efter hans tunga och när jag hittade vad jag sökte vaknade jag.

Men den här gången vart jag inte ledsen av min dröm utan bara nöjd och glad. Jag satte mig upp med armarna runt knäna som jag gjorde varje morgon för att förbereda mig. Men det konstiga var att det inte hände något. Jag vart inte ledsen och jag kunde nu inte heller känna mina sår i hjärtat och undrade varför men avbröt tankarna när jag tänkte på helgen som gått. Hade det värkligen hänt? Jag bestämde mig för att göra mig iårdning istället för att oroa mig. Utan att titta tog jag det första bästa och gick sedan till vardagsrummet där mamma och pappa satt.

- Godmorgon, sade mamma argt medans hennes blick borrade sig in  i mig.

Såklart pappa hade berättat för henne. Han kunde inte hålla någonting hemligt för henne.

- Sovit gått, sade han och började skratta.

Och såklart hade han sett mina drömmar. Kan man inte få ha några hemligheter här hemma.

- Nej, det kan man inte. Det är helt omöjligt. Särskilt för dig, sade han och jag gick då därifrån och in i badrummet. Där stannade jag länge där jag förberede mig på att han inte skulle komma och allt hade varit en dröm. Jag måste vara förbered eller annars så kommer jag vara ledsen hela dagen och jag kommer väll få gå till rektorn. Men jag ska inte börja gråta förns jag vet om det hände eller inte så där för gick jag till köket där mamma och pappa satt. Frukosten stod på bordet som vanligt och jag började äta. Samtidigt som jag åt tänkte jag igenom helgen igen men vart avbruten.

- Reneesme det var ingen dröm, sade han medans han tittade på mig.

- Det vet jag inte än. Jag får vänta på beviset, sade jag och började äta igen.

- Vad är det ni pratar om, frågade mamma och kollade då på pappa när jag inte svarat.

Hon visste ju att han inte kunde hålla något hemligt för henne.

- Hon tror att hela helgen bara var en dröm och inte har hänt, sade han till svar och mamma såg sur ut.

- Om det bara hade varit det, mumlade hon som att vi inte skulle höra.

- Och påtal om det så behöver vi prata, började pappa men han vart avbruten av en knackning på dörren.

- Jag öppnar, sade jag då fort för att slippa höra vad han skulle säga.

Jag sprang till dörren och när jag öppnade dörren stod min gud där på tröskeln och var vacker som vanligt.

- Hej, sade han och jag gav honom en kyss som var menad till att vara en kort kyss.

Men den vart intensivare och jag kunde inte dra undan. Vi hörde då pappa harkla sig och Jacob avslutade kyssen.
När vi drogs ifrån varandra hade han ett leende på läpparna.

- Hej, sade jag då och sedan började jag ta mina saker för att följa med Jacob.

När jag sprang till mitt rum för att hämta väskan hörde jag hur mamma, pappa och Jacob bråkade om någonting, och jag visste precis vad det var om. Så jag sprang då tillbaka till Jacob för att rädda Jacob från mamma och pappa.

- Hej då mamma. Hej då pappa. Ses senare, sade jag och sedan sprang vi mot Esmes och Carlisles parkering där han hade ställt motorcykeln.

- Jag har alltid tyckt om att åka motorcykel med dig, sade jag och började ta på mig hjälmen.

- Jasså. Jag trodde du tyckte det var läskigt, sade han och och satte sig på plats.

- Jo, det kan vara lite läskigt ibland, sade jag och satte mig bakom honom.

- Det var själva åkturen jag tänkte på. Det var så skönt att ha en ursäkt till att hålla om dig, sade jag och vart generad men pressade mig hårdare om honom.

Han skrattade och kramade tillbaka och sedan åkte vi iväg.

_______________________________________________________________________________________________

Så vad tyckte ni?